Page 5 - Magazin Rom 5
P. 5
LIVET
Jag ser ingen skillnad på människor,
men människor ser skillnad på mig!
Året 1975 då socialismen levde, skapa besvikelse och sorg för barn. Hans motgångar har gjort honom
föddes en liten pojke i en liten och Pojken gick hem och frågade sin till den han är idag. Han är pappa,
fattig romsk familj. Pappan var hårt mamma, om det var något fel på behandlings pedagog och aktivist
arbetare och mamma var hemma- honom och varför fick han inte låna för romernas rättigheter i samhället.
fru. Att hans liv skulle spegla hans boken? Mamma visste inte vad hon Han skäms inte att prata om sitt
framtid det visste han inte. Men, att skulle svara på den fråga, utan enbart förflutna och inte heller att
han skulle upptäcka ordet rasism och tröstade honom med varma kramar. erkänna att lilla pojken är JAG,
uppleva det, något det skulle Sådana ”vardagliga” händelser, Dennis Amet Demirovic!
ändra hans syn lite senare i livet, det påverkade den oskyldiga pojken och
visste han inte heller. Som alla barn, så hans syn till den ljusa framtiden. Dennis A. Demirovic
hade han det ”bra” i sitt liv… syskon, En månad efter den plågsamma
kusiner och vänner. Skolan var på den händelsen, på en bildlektion ritade
tiden ganska hård. Barn var klädda i han en teckning där soldater slår
uniform och i matchande färger som bruna människor, samt ett stort
symboliserade dåvarande Jugosla- hakkors. Självklart slutade det inte
viens flagga. Alla skulle vara ”lika”, bra för honom. Hans mamma och
men ändå kände han sig utanför. Han pappa blev kallade till ett möte med
och hans mörkhyade skolkompisar rektorn och övriga lärare som
fick inte samma behandling som de skulle prata om hans beteende
”vanliga” skolbarn. En oskriven regel och hur man ska göra vidare. Men,
var att bruna barn fick lämna sina skor konstigt nog att ingen undrade hur den
utanför skolans entrédörr och fick stackars lilla pojken mådde. Man
sitta längst bak i klassrummet, så att hade varken frågat eller undersökt,
de inte stör undervisningen. hans svårigheter i skolan och i livet.
Att läsa, det gillade han. En dag Man ville bara straffa honom! Han har
frågade han sin lärare om att få låna bytt flera skolor under sin livsgång.
en bok och läsa den hemma. Svaret Han hamnade på fel sidan av lagen.
han fick startade igång akt till det Livet har inte varit snäll mot honom,
som skulle vara hans framtida jag. utan bar endast motgångar.
Läraren sa: ”DU BEHÖVER INTE LÅNA Idag är pojken en vuxen människa.
BOKEN, DET KOMMER ÄNDÅ INTE Han har egna barn och står med
ATT BLI NÅGOT UTAV DIG”. Stor båda fötterna på jorden. Hans jobb
sorg och enorm besvikelse kändes och goda vänner gör honom lycklig
i den lilla pojkens kropp och hans lottat. Familjen ger honom mycket
tilltro att känna sig som alla andra kärlek och stöd i livet. Idag har han
har försvunnit för gott. En lärare bör lärt sig att argumentera och stå för
och ska vara förebild för alla barn. sina åsikter. Han kämpar, bryr sig om
Lärarens visdom ska föras vidare till andra människor och ler mot livet.
kommande generationer och inte
dennis.demirovic@magazinrom.com 5
Jag ser ingen skillnad på människor,
men människor ser skillnad på mig!
Året 1975 då socialismen levde, skapa besvikelse och sorg för barn. Hans motgångar har gjort honom
föddes en liten pojke i en liten och Pojken gick hem och frågade sin till den han är idag. Han är pappa,
fattig romsk familj. Pappan var hårt mamma, om det var något fel på behandlings pedagog och aktivist
arbetare och mamma var hemma- honom och varför fick han inte låna för romernas rättigheter i samhället.
fru. Att hans liv skulle spegla hans boken? Mamma visste inte vad hon Han skäms inte att prata om sitt
framtid det visste han inte. Men, att skulle svara på den fråga, utan enbart förflutna och inte heller att
han skulle upptäcka ordet rasism och tröstade honom med varma kramar. erkänna att lilla pojken är JAG,
uppleva det, något det skulle Sådana ”vardagliga” händelser, Dennis Amet Demirovic!
ändra hans syn lite senare i livet, det påverkade den oskyldiga pojken och
visste han inte heller. Som alla barn, så hans syn till den ljusa framtiden. Dennis A. Demirovic
hade han det ”bra” i sitt liv… syskon, En månad efter den plågsamma
kusiner och vänner. Skolan var på den händelsen, på en bildlektion ritade
tiden ganska hård. Barn var klädda i han en teckning där soldater slår
uniform och i matchande färger som bruna människor, samt ett stort
symboliserade dåvarande Jugosla- hakkors. Självklart slutade det inte
viens flagga. Alla skulle vara ”lika”, bra för honom. Hans mamma och
men ändå kände han sig utanför. Han pappa blev kallade till ett möte med
och hans mörkhyade skolkompisar rektorn och övriga lärare som
fick inte samma behandling som de skulle prata om hans beteende
”vanliga” skolbarn. En oskriven regel och hur man ska göra vidare. Men,
var att bruna barn fick lämna sina skor konstigt nog att ingen undrade hur den
utanför skolans entrédörr och fick stackars lilla pojken mådde. Man
sitta längst bak i klassrummet, så att hade varken frågat eller undersökt,
de inte stör undervisningen. hans svårigheter i skolan och i livet.
Att läsa, det gillade han. En dag Man ville bara straffa honom! Han har
frågade han sin lärare om att få låna bytt flera skolor under sin livsgång.
en bok och läsa den hemma. Svaret Han hamnade på fel sidan av lagen.
han fick startade igång akt till det Livet har inte varit snäll mot honom,
som skulle vara hans framtida jag. utan bar endast motgångar.
Läraren sa: ”DU BEHÖVER INTE LÅNA Idag är pojken en vuxen människa.
BOKEN, DET KOMMER ÄNDÅ INTE Han har egna barn och står med
ATT BLI NÅGOT UTAV DIG”. Stor båda fötterna på jorden. Hans jobb
sorg och enorm besvikelse kändes och goda vänner gör honom lycklig
i den lilla pojkens kropp och hans lottat. Familjen ger honom mycket
tilltro att känna sig som alla andra kärlek och stöd i livet. Idag har han
har försvunnit för gott. En lärare bör lärt sig att argumentera och stå för
och ska vara förebild för alla barn. sina åsikter. Han kämpar, bryr sig om
Lärarens visdom ska föras vidare till andra människor och ler mot livet.
kommande generationer och inte
dennis.demirovic@magazinrom.com 5
